EEG undersökningen och Fredag, utställningsförberedelser
det gick bra på EEG:t, Isaac drog bara ur en 2,3 stycken. Men han var så trött stackarn, och då blir det jobbigare att sitta stilla. Men han var jätte duktig, det var inte lite elektroder som skulle fästas fast (med lite vax). Vi har inte fått svar ännu, så vi väntar, som man brukar få göra.
Det blev lite virrvarr i mitt huvud efter undersökningen, men det är ju mitt barn det handlar om, klart att man reagerar starkare än vanligt. Min lilla bebis. Men nu hoppas på vi ett positivt besked, alltså att allt ser fint ut och var negativt. :)
Imorgon är det utställning så idag har man inte fått sitta en stund nästan, spring spring spring, upp o ner för trappan, ställa upp tårtor och fixa och dona. Många som är med och hjälper men ändå tar inte allt man ska göra slut. Men klart det är kul också, absolut. Härligt att se alla fina tårtor. Tårtdekor från Göteborg kommer och ställer ut lite av sina tårtor också, och ni ska se deras sockerblommor och modelleringkonstverk, jisses. Där blir man avis på vad de kan! ;)
Fått in en massa nya smaker på mousserna, runt 6st nya. :o
Måste jag baka en tårta hemma och smaka lite nya fyllningar, hehe. :D Imorgon kommer det bli en låååång dag och efter dagens utmattade stackars ben lär det bara bli värre imorn.
Nu ska jag försöka få mig en blund innan morgondagen, nu har jag suttit sen jag kom hem kl 19.30 och modellerat en flicka, docka, tjej.. Vad man nu ser henne som. Och blev klar för 45 min sen, ja det tog tid eftersom jag inte hade mkt färger eller pasta att gå på plus att min idé som jag hade visade sig vara riktigt dålig.. Så, fick göra om allt 3 gånger. Haha, men nu är jag rätt nöjd, inte helt men lite. :)
Bilder kommer antagligen på söndag, för imorn kommer jag stupa ner i sängen när jag kommer hem.
Gnajt!!
EEG (Elektroencefalografi)
Imorgon är det dags
Vet inte hur jag känner för det riktigt, jag är inte en sådan som skrämmer upp mig själv. Utan jag förväntar mig det värsta samtidigt som jag förväntar mig det bästa. Å andra sidan, skulle han ha epilepsi så klarar vi av det också. Skulle bli extremt ledsen för hans skull, det är inte roligt, men det finns hjälp att få och för vissa växer det bort. Men han mår bra nu, ja nästan, hostan sitter fortfarande i med järngrepp. Så fort han går lite så hostar han extremt, förkylningen sitter också i.
Undrar om immunförsvaret fick en smäll av kramperna.. På läkaren lät det som att det inte var konstigt.
Idag är det sol hos oss, och den värmer mysigt!
Såg en massa knoppar där snön smält bort, så de första vårblommorna tvingar sig upp för att visa sin vackra skepnad. Äntligen! Tyvärr hade jag inte kameran med mig, synd, hade gärna tagit en bild och visat. :)
Isaac plaskade runt i en jätte vattenpöl också som det sen sa pladask i, dyngsur, inga regnbyxor. Så det var snabb promenad hem kan jag lova. ;)
Vi fikade i byn, macka o chokladboll. Det har blivit vår lilla onsdagsgrej, det är ju ändå lill-lördag.
Han äter inte så bra än, får inte i hnm ngt.. Så då är det bra om man ibland kan sukta med en chokladboll efter smörgåsen, då brukar han få i sig mer. Om barnen inte äter ngt är nästan vad som helst bra, glass, chokladboll m.m. för det är alltid bättre än ingenting.
Nu hoppas jag på att han ska bli kry nog för att kunna gå till dagis på fredag. Mkt att göra inför en utställning vi har på jobbet på lördag. Känns inte bra att vara hemma och inte hjälpa till nu i veckan, stackars A som måste klara all stress själv. :(
Om ni bor nära sthlm, och gillar att titta på speciella tårtor kan ni besöka Cake & Design på lördag, utställning med massa fina tårtor, instruktörer från england och några som tävlar i bröllopskategorin (amatörer, men otroligt duktiga). Det finns massa fint att titta på, absolut mer än bara tårtor. Vissa är rena konstverk!
Besök www.cakedesign.se för mer information. :)
Nya Skor
Det är inte varje år det sker direkt, nu var det säkert 2 år sen. :o
Köpte ett par vårskor, de är inte alls speciella på nåt vis men det är så jag vill ha vardagsskor, jag orkar inte gå i högklackade stövlar när man ska jaga efter barn etc. ;)
Men å andra sidan fanns det inte mkt vårskor som täckte hela foten (förutom högklackade stövlar som det fanns gott om, suck) Så det fick bli dessa, jag gillar dem, sköna och söta.
Har inte haft knytskor på hur länge som helst, och ja det är en liten klack på dem men en bekväm sådan. :)
Sen köpte jag ett par som jag har tittat på sen i höstas, och nu såg jag dem av en slump på REA hyllan för 99 kr, nedsatt från 350 kr. Och då var det självklart taget, inte för att jag festar så mkt men när jag väl gör det har jag alltid velat ha ett par svarta höga stövlar. (har ett par i mocka men de är spetsiga i tån och inte riktigt min stil längre)
Min son vägra låta mig ta kort på skorna utan att han skulle vara med, men detta blev den bästa bilden, då hans vovves (nalles) huvud kom med.
Hihi..
Min son mår bättre, han fick öroninflammation på allt också, så nu äter han penecillin och en medicin mot andningssvårigheter. Läkaren vi var hos blev riktigt arg då hon hörde att vi inte fått hem nåt sånt från sjukhuset på en gång, så det var bra att vi gick till henne.
Ja, läkare, sjuksköterskor i all ära men ibland är de bara alltför stressade så de glömmer viktiga saker.
Han ska på EEG på tors, undersökningen om han har epilepsi eller inte. Men det kan jag inte tänka mig att han har, men jag förbereder mig på att kunna få de båda beskeden så jag inte blir alltför chockad om det skulle vara så.
Hans hosta är hemsk, hostar så han tappar andan ibland, men kikhosta kunde det inte vara sa läkaren eftersom han har fått den vaccinationen. Jag har hört flera som fått det trots vacc men men..
Som jag, jag fick röda hund när jag var gravid med Isaac trots att jag fick vaccinet som barn.
Letat lite information
Info om kramper:
Alla barn kan få feberkramper om febern stiger med hög hastighet. Det inträffar i regel under de första 3-4 levnadsåren men det är endast några få procent som får det. Kanske beror det på att de har en lägre kramptröskel än andra, vilket betyder att det inte behövs så mycket innan det centrum i hjärnan, som utlöser kramperna, provoceras. Febern kommer i samband med de infektioner alla barn får under sin uppväxt, särskilt luftvägssjukdomar och barnsjukdomar.
Hur känns sjukdomen?
Krampanfallet börjar med att barnet förlorar medvetandet och kroppen, armarna och benen stelnar. Huvudet böjs bakåt, och i armar och ben ser man muskelryckningar. Huden bleknar eller får eventuellt en blå nyans. Anfallet slutar efter ett par minuter och ryckningarna upphör. Barnet blir helt slappt och huden får långsamt tillbaka sin normala färg samtidigt som medvetandet börjar återvända. Några barn vaknar fort medan andra är trötta och slöa en längre tid efter anfallet. Även om anfallet bara håller på i några få minuter, känns tiden som en evighet för den som iakttar. Krampanfall hos barn är alltid en skrämmande upplevelse.
Framtidsutsikter
Även om feberkrampsanfallen verkar vara mycket våldsamma och dramatiska är det mycket sällan som de leder till några varaktiga men. Det kan bara uppstå störningar i hjärnans funktion om kramperna har varit långvariga, eller om barnet har haft många kramper efter varann inom kort tid.
Om ditt barn har haft feberkramper skall du tala med läkare om hur du skall göra nästa gång ditt barn får feber.
Hälften får nämligen ett nytt krampanfall när de får feber igen. Så småningom minskar risken och är borta när barnet har blivit 3-4 år gammalt.
Källa.
Inte igen...
Min son har fått feber igen, igår var den uppe på 39.2 grader och klart att det första man tänker på är kramp. Men det fick han inte tack och lov, såg igår att han var hängig igen efter dagis.
Nu på morgonen har han 38.5 graders feber, vet inte om jag vill ge ngn alvedon, man ska inte ge det hela tiden.. Men det är läskigt, och det är svårt.. Vill inte att det ska ske ngt oväntat.
Men idag ska vi till läkaren iaf, igår klaga han lite på att han hade ont i örat. Lika bra att få det kollat!
Nu går det även RS på mina barns dagis, herregud, hoppas de inte får det. Måste läsa lite om vad RS är för nåt och vilka åldrar den är farlig för. Isaac kommer vara hemma nu ett tag visserligen, att han ska vara sjuk så mkt. :/
Jag, tack o lov, mår mkt bättre. Fortf snuvig, lite svag och lite sånt men mkt bättre. :)
Min sons krampanfall.
2010 - 03 - 11
Tisdagen den 9/3 började som vanligt, lämna Isaac på dagis och själv göra dagens ärenden. Hämta båda barnen på dagis, Linnea hade varit hos sin pappa över helgen och fick följa med hem tidigare den dagen, de lekte med varann ute i de stora snöhögarna som plogbilen fått till.
Efter nån timme gick vi hem, åt lite frukt och satte oss för att titta på tv då Isaac var så hemskt trött. Han kunde inte sova på dagis idag sa de.. Så han skulle få vila i soffan.
Barnen låg och titta på tv, jag satt och surfa lite bredvid och allt var frid och fröjd. Isaac låg bredvid mig och slumrade till men somna inte helt. Klockan blev mkt och jag bestämde mig för att gå in i köket och börja med middagen, min man hade kommit hem och sprang runt o plocka undan leksaker.
Som vanligt så är jag kvar i köket, och lagar mat i lugn o ro. Efter en stund hör jag min man säga “en som är magsjuk här iaf!” Och sprang in till toaletten, bad mig fixa hink osv. När han satte sig ner på toalettsitsen och jag fick se Isaac så såg jag att nåt var väldigt fel med en gång. Och han var brännhet, så bad min man att ta av honom alla kläder.
Det gick inte att få kontakt med honom, ögonen hade rullat upp och han satt och dregla och hulka.. Sprang till telefonen och ringde 112.…
“Min son har fått ett krampanfall!”
Var det första jag sa… Kopplad till sjuksköterska som sa att Ambulansen är på väg. Klädde av hnm mer kläder, tog tempen: 39.3 - gav alvedon, badda honom med svala handdukar men han blev bara värre. Han börja krampa mer och mer, hela kroppen skakade och hoppade.
Min lilla son var helt borta, ingen kontakt, kunde inte hjälpa mer, vi kände oss så hjälplösa..
Han spydde upp lite så fort vi fick upp hans mun, han bet ihop den så hårt..
Ambulansen hittade inte riktigt, min man sprang ut och hämtade dem. Det kändes bättre men ändå mkt värre när de kom in genom dörren. De gav honom stesolid för kramperna men de avtog inte.. Svepte in honom i en filt och for till ambulansen där de sög ut en massa slem som hindrade honom från att få syre. Men det gick bra, allt kom ut..
I ambulansen in var det lysen på och sirener åkte på så fort det blev trafik. Alla flyttade på sig, körde åt sidan så vi kom fram, och jag vill tacka mänskligheten för att det. Det kändes ända in i hjärtat då de flyttade på sig och gav plats.
Hörde då och då från baksätet hur ambulansmannen försökte få kontakt med Isaac med att säga hans namn men ingen kontakt.. Och för varje gång kändes det bara värre. Färden in kändes alldeles för lång.. Jag trodde att jag skulle förlora honom. Men jag grät inte, inte nu tänkte jag, får inte bryta ihop nu! Måste vara stark för mitt barn, jag kan bryta ihop senare. En tår föll..
Han slutade krampa sa de men genast rätta han sig med att säga att han sträck-krampade istället. Men syreintaget var bra hela tiden.
Hjärnskador, ordet som eka i mitt huvud hela tiden. Han kommer få hjärnskador.. Han kommer inte bli sig själv igen.
Genast slog det mig som om jag aldrig insett det förr, livet är verkligen skört, alldeles för skört.
När vi var framme stod några och var beredda för att ta emot honom. Min son bara låg där, på britsen, så liten och skör… min lilla son, min energiknippe, helt borta från verkligheten.
De for iväg med honom, en sa “Häng med nu!” och fort in i ett rum där fler väntade på oss. Under vägen sa någon till mig “Är det du som är hans mamma?”
Och jag trodde att jag skulle svimma, jag kan inte kommunicera i en sådan situation, jag kan inte för det blir för verkligt, jag tappar allt jag försöker hålla i och mitt svar blev som ett hulkande ja.. Och tårarna föll..
I rummet frågade ytterligare en samma sak, och min sköld sprack åter igen.. Gömde mig bakom mina händer för några sekunder och titta sedan upp på min son. Där låg han på britsen, med massa främmande men fantastiska människor som gör allt för att han ska bli bra igen. Så liten, så liten.. Min lilla pojke.
In med en kanyl, ta tempen, på med syrgas.. Pumpa in medicin då han krampar igen.
Det tar en stund men han lugnade ner sig tillslut, kramperna gav med sig. Nu ser jag klockan och att den är runt 18.45 - nu har han krampat i över en timma!
De säger att det är inte vanligt att man krampar så länge om det är feberkramp, vilket de tror att det är. Det har hänt men tillhör ovanligheterna.. Efter 10min så börjar han krampa igen, andningen ökas o kroppen rycker till och spänner sig. Armarna bänds åt fel håll och fötterna blir till små ballerinafötter. Hela kroppen spänner sig och de ger honom mer medicin..
Min man är på väg in, storasyster mår bra och har blivit lämnad till sin farmor.
Jag ringer och berättar att det är bättre nu, att han inte krampar längre och fått medicin. Men att han fortfarande är okontaktbar.
Alla pratar om vad det kan vara och tar olika prover, prover för hur kroppen mår och om den har blivit skadad. Vart han ska läggas in osv.. det var tydligen fullt överallt men de skulle fixa en plats åt honom och då förstod jag att vi skulle stanna. Han behövde övervakas under natten.
Isaac började småkrampa igen, andningen blev “3stegs-andning” som de kallade det, ja man kanske kan tänka sig vad de menar med det, nästan som hyperventiliera fast i tre steg åt ggn. Armarna började stäckas ut och det spred sig mot benen men rätt som det var så lugnade det ner sig och krampen försvann men de bestämde då att sätta ett dropp för att ge honom kontinuerlig medicin mot hans kramper. Nu hade han krampat till och från i 2 timmar.
Min man kom in precis efter den sista “nästan krampen” och fick höra samma information. Ssk gick iväg och blanda medicin och Isaac var lugn.
Hans syreupptag gick upp och ner och behövde syrgas. Annars så var det ganska lugnt och proverna visade att kroppen mår bra, att inget hade blivit skadat. Tack och lov för det!
Men fortfarande fanns skräcken om att han kanske hade fått nån hjärnskada och inte skulle det lugna sig innan han vakna igen.
Tillslut fick vi plats på en avdelning som vi kom upp till runt 21.00, minns inte riktigt tiden. Och min man åkte hem igen efter att vi fått information om avdelningen och hämtade blöjor och kläder åt vår son. Han var stabil hela tiden men det var så hemskt att inte få kontakt med honom..
Precis innan min man var tillbaka, 23.35 vaknade Isaac och tittade upp på mig. Och den känslan var helt otrolig, så underbart att äntligen få ögonkontakt med min son igen och se honom le och försöka prata. “Mamma!” Och mitt hjärta smälte.. Messade min man, “Han har vaknat!”
Han har vaknat.. Underbara känsla. Han har vaknat! Han är densamma, han minns mig, lite groggy men han är sig själv!
När min man stiger in genom dörren lyser Isaac upp och säger med glittrande ögon, “Pappa!”
Vi var på sjukhuset från tisdags kvällen till idag, torsdag eftermiddag.
De tog prover för influensor och RS, de röntga hans lungor men allt såg fint ut. Allt de kunde hitta var en väldigt liten virusinfektion. Hans feber gick upp och ner, från 36.3 till 39.5. Han sattes också på dropp då han inte kunde äta nåt då han var så “ned drogad”.
Igår kväll vid 21.30 tog de bort medicinen efter att ha trappat ner den och droppet, men mkt pga att Isaac fick väldigt ont av kanylen. De skulle sätta en ny men bestämde sig sen för att inte göra det och om han skulle få en ny kramp skulle de göra det.
Men det kom inga mer kramper tack och lov!
Det var som att se honom bli full för första ggn, han var jätte fånig och tyckte att han såg katter och fåglar i rummet. Det var lite roligt. Han fick oss att skratta.
Känslan då han vakna var en sådan befriande känsla som inte går att beskriva, det var underbart, så lättande och att han var sig själv var som en dröm.
Han mår bättre nu, febern sitter i fortfarande men sjunker med alvedon och ipren. Han har hosta och är snorig men han mår mycket bättre nu när vi är hemma, han gilla inte att vara på sjukhus. Men om 2 veckor kommer vi att göra ett till besök för att kolla om han har epilepsi, vilket är en liten chans men måste kollas eftersom kramperna satt i så länge.
Än är det inte över, men det värsta är över och det är vi lyckliga för!!
Verkligheten slog mig igår, när han sov. Allt kom över mig som i en dusch och jag började gråta, det värsta var över, han hade vaknat och nu kunde jag låta det komma in.
Nu har man lite “efterdyningar” och mår inte tipptopp, psykiskt är jag trött men överlycklig att min son mår bra!
Jag vill tacka alla som hjälpte oss, ambulansmannen och kvinnan - vilka människor, vilka underbara människor. Hjältar i våra ögon!
Alla läkare, undersköterskor, sjuksköterskor - Underbara hjältar är ni alla. Sådan otrolig tur att sådana som ni finns, med eran kunskap!
Vi vill tacka alla, som hjälpte vår son att bli bra igen och beskyddade honom. Stort tack!
Dagens låt!
Hur många gånger har man inte varit med om att lyssna på denna eller en liknande låt under sina år med krossat hjärta m.m. ;) Så jäkla grym låt!
GirlPower!
Nattens Låt.
Haha måste ju bara
Tårtbloggen
Är även uppdaterad med lite nya tårtor, fler kommer så småningom så fort jag fått tag på bilderna. ;) 
3veckor & 2dagar sen...
...Som jag skrev ett inlägg sist.
Ja, vad har du till ditt försvar undrar advokaten.
Öööh, jaaa, jag har ju haft mkt att göra.. Mkt jobb, sjuka barn, sjuk själv..
Är det anledning nog?
Jag vet inte ja, jag tappade helt enkelt lusten, allt som hade med bloggar att göra tappade jag. Har inte ens läst de jag förljde förut, nu, idag har jag gjort det. Men lite avsmak sitter fortfarande i. Jag blir lite så, tröttnar på saker och ting väldigt fort. Superkul ett tag, men sen faller det. :)
Hände en hemsk sak förra veckan... :/
Min son fick ett rejält krampanfall och vi fick åka ambulans in till astrid lindgrens. Usch, det måste vara det värsta Jag har varit med om. Att totalt tappa kontroll och är helt hjälplös. Att se sitt barn bara ligga där och krampa, helt bortkopplad från omvärlden.. Och man vill bara ta bort det, få det att försvinna, krama om, pussa bort, men det går inte, det gick inte. Min stackars lilla pojke, mammas älskling.
Kommer komma ett litet inlägg om hur dagarna var från dagen vi åkte in, övervakningen och till dagen vi åkte hem och vad som väntar oss nu.
Kan tillägga att han mår bra nu! Tack o lov!! Men det enda man tänkte på var om han skulle få hjärnskador, eftersom krampen höll i såpass länge. Men idag är det första dagen han är på dagis igen, lite hosta men annars är han helt sig själv och även om han går en på nerverna så är det helt fantastiskt underbart att "se min son igen"! :)
Soltankar!
