Kloka ord i mörkret

2011-11-08 - 22:49:45

Eller kanske bara fumliga..
Missförstå mig rätt nu..

..Jag tycker om mig själv. Finns vissa saker jag skulle förbättra och måste jobba på, men ingen är perfekt!

Som en vis man sa:

"Strävan efter en påhittad perfektion som endast existerar i folks medvetande och inget vi egentligen kan ta på." ;)

Eller en vis kvinna, när saker och ting inte är som det borde vara:

Vi vet inget annat, och vi vet inte hur det egentligen ska vara, vi har bara en påhittad bild på hur det ska vara. Vi måste släppa taget om den bilden.

Godnatt!

Pepp!

2011-11-08 - 22:09:01

Breakdown / Självömkan

2011-11-08 - 21:49:08
Det är konstigt hur man kan bli ledsen över ingenting egentligen. Men alltid är det nåt som har triggat det eller så är det en själv som är så förbannat överkänslig. Analyserar sönder dittan och datten, nåt är fel fast det inte är fel. Svårt att se att en annan kanske mår dåligt och vänder det till att man själv är så jävla kass att andra tröttnat på en fast när det i själva verket är nåt helt annat.

Låter lite som en narcissist, dock kan en narc inte se det jag egentligen ser. Det jag har är jävligt dålig självkänsla och det är inte så konstigt eftersom jag är ganska patetisk som människa. Haha, ojoj, nu tycker hon synd om sig själv. Nej, så är inte fallet. Fallet är att det är ren och klar sanning, fakta!

Jag har inget jobb, de jobb jag har haft har ja inte skött som jag ska för min jävla hjärna har kollapsat och stängt av, PANG! Tillbaka på ruta ett igen, vartenda jävla gång, men så är det. Men samtidigt så är jag här och ger mig för fan inte och det ska jag ha cred för.

Ger jag mig själv den cred jag behöver?
Nej. Eftersom jag håller inte måttet, jag håller inte normen. Det kan inte vara så mkt fel på en människa att hon inte klarar av att arbeta som alla andra, det vi är skapta för, jävla myror!

Jag är inte skapt för det, jag kräks på det, jag dör hellre.
Men om jag inte jobbar kommer jag dö, och om jag vore ensam med barnen hade de varit utan mamma på ett soc-hem nånstans eftersom mamma minsann inte vill arbeta. Och det vill jag inte, egentligen.

Egentligen vill jag jobba men jag vet inte med vad. Jag skulle kunna ta nåt arbete, ICA, vad som, men efter 6mån skulle jag behöva byta för att inte gå sönder av tristess!!!!

Haha.
Ja, det är inte lätt att som jag. Jag är inte ensam heller. Jag ser mig inte som unik. Jag ser mig inte som speciell. Jag ser mig själv som jävligt jobbig eller kanske tom "bortskämd" som min mor så fint kallade mig. jag har ju ingen att se upp till, inga arbetande föräldrar, eller morföräldrar.

Men nu ska jag fan skita i alla mina tankar om ditten och datten, jag ska träna, plugga och njuta av att komma ut i livet. Det är för kort för att tjuras bort. Det är för kort för att deppas bort. Det är där ute på alla arbetsplatser det finns människor som kommer att inspirera en dag. För varje människa vi möter lär vi oss nåt nytt.

Nej, jag är inte deppad. Jag är förbannad.
Över mkt och ingenting.
Men det har jag inte tid med att vara heller.

Lägg det åt sidan.
Ödsla inte energi.


Skitkväll. Nu ska jag se walking dead, kommer allt bli så mkt bättre, för inte är jag en människoätandestinkande zombie iaf ;)

Vänner

2011-11-03 - 23:11:03
Jag har funderat länge på att skriva ett inlägg om mina vänner, för de är verkligen några få goda själar som alltid finns där när jag väl behöver dem. Det finns faktiskt inte ord nog att berskiva dessa själar och deras varma hjärtan. Jag trodde jag visste vad vänskap var men de förbluffar mig varje gång, gång på gång.

Oväntade saker, för att jag en gång lättat mitt hjärta, talat om mina små innersta tankar och rädslor. Kommer de där med kloka råd, konkreta lösningar och förstående, varma blickar. Eller finner ett sätt att liva upp stämningen, en liten invit till ett gott skratt och glömma det gråa och trista.

Jag är glad att dessa människor finns i mitt liv, och jag hoppas att jag är en lika god och sann vän tillbaka.
Vad skulle jag göra utan er?! :)

Så vad jag vill med inlägget är att tacka er för allt, och visa er min tacksamhet. Ni är för fina! <3

Kalla sitt barn för "hen" ?

2011-02-01 - 12:31:56
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8483610.ab

Så vad tycker ni, ska vi kalla våra barn för "Hen" ??
Jag trodde det var ett aprilskämt när jag läste det häromdagen, men så kom jag på att det inte är april.... Absurt! Säger jag bara, nu har detta med jämställdhelt gått för långt!

Pojkar leker med bilar och flickor i dockvrån!
Larv och så fullt med skit! Dagiset mina barn går på leker pojkarna i dockvrån om de vill och flickorna med bilarna. Många gånger har jag kommit dit och sett pojkar springa runt med dockor eller i prinsessklänningar.

Så det är skitsnack, hitta på ett nytt ord för att man själv inte kan tänka i nya banor är absurt. Ändra ditt eget tänkande istället för att vara så förskränkt.

Däremot kan jag tycka att det finns för lite "pojkleksaker". Det finns inte direkt det ordet hos mig men för att göra det lätt för folk att förstå. Bilar finns, dinosaurier finns men sen har jag det ganska svårt att komma på vad mer det finns.

Men, vem säger att baka, klä ut sig, leka med dockor, leka affär, måla/rita är en tjejgrej?
Då är du bra dum.

Det är kvinna/man, pojke/flicka, Hon/han.. Och i vilken ordning de kommer är en skitsak.

" Vi vill ju att han ska bli bättre än jag och min sambo. Ibland är det svårt att veta hur man ska bemöta sitt barn. Och då jag tycker att vi får ett bra stöd från dagis, säger Klaes Thorsén"

Ehum.....

MorgonDrabbel

2011-01-19 - 08:53:57
Ibland kan livet vara mer komplicerat än vad det är, genom att vi gör det mer komplicerat. Men å andra sidan så blir livet mer intressant då och inte samma gamla gråa trista liv.
Men sen beror det på hur mkt man vill röra till allt och på vilket sätt, det finns mkt som är frestande för en människa, många sådana vägar att ta.

Att man ändå står emot tycker jag man ska ha lite cred för, vi är trots allt djur i vissa avseenden. Jag tycker då att människan är det värsta djuret som finns men såklart även det vackraste, magnifikaste. Men ärligt tycker jag vi är jäkligt äckliga också.

Men vi vet inte om det finns djur som har liknande känslor som oss, de kom ju på helt plätsligt att växter har "känslor" så varför inte djur. Såsom kärlek, hat etc. Eller tankar för den delen. Kanske låter lite space:at att en hund skulle ha tankar o skälla i sitt eget huvud men det är så hur vi hör hunden.

Morgonkvisten kan föra med sig mkt konstiga tankar då  man sitter med en kopp kaffe och försöker vakna.

Jag gillar tydligen att göra mitt liv ganska komplicerat men jag är en väldigt rastlös själ som vill ha saker för sig nästintill hela tiden. Och att göra det mer komplicerat, gör att jag har mer saker att tänka på. Men att handla fysiskt har jag blivit bättre på, det kan ta sån tid att lappa ihop igen.

..Inte för att jag har nån stor aning om vart jag ville komma med detta, det bara ramla ur mig. ;o)


Trött..

Drömmar

2011-01-17 - 12:07:26
Drömde att du stod utanför min dörr, lyckan spred sig in i hjärtat men vakna av sorg, för det kommer aldrig ske.

Lustigt hur drömmar ibland kan kännas så verkliga, nästan så man kan ta på dem och tro att det var på riktigt. Detta var en sådan dröm, kort och intensiv dröm.
Lite läskigt egentligen, för ibland, vissa mornar kan man inte riktigt skilja drömmar från verklighet men tillslut kan man sköljas över med sorg/lycka för att man insåg att det just bara var en dröm.

Underligt

2010-12-02 - 14:12:55
Jag kan hålla med om att det är jävligt konstigt att man kan vara deprimerad när man har "allt". Man har en underbar familj, god make och tak över huvudet, mat på bordet. Livet går som planerat och allt är underbart fantastiskt, egentligen!

Jag kan förbryllas över att jag ibland kan må dåligt, jag förstår det lika lite som min man (och du "C"). Gång på gång letar jag till vad anledningen kan vara och har svårt att finna den. Men nånstans ligger den ju, anledningen. Jag vet att ibland kan det vara en speciell doft, ett uttryck i en människas ansikte, tonen nån ger från sig, gester. Men oftast sker detta utan förvarning och man kan inte riktigt placera eller hitta vilket av dem som var det.
Jag förbryllas över detta, och det är väl det som gör det ännu jobbigare, att inte finna varför.

Jag hade mer än gärna varit som min man, tänk vad underbart det skulle vara! ^.^
Men nu vet jag att jag är en "känslomänniska" som vissa kan kalla det för, man har hjärtat utanpå bröstkorgen. Så är det, och det är jag, dock får man lära sig att hantera saker och ting. Analysera sig själv och jobba på det där man är svag . :o)

Sen beror det helt på hur en människas uppväxt har varit också anser jag.

Men det skulle vara bra underbart om man kunde stänga in dessa känslor, men då kommer tanken, då är jag inte den Jag är. Jag är född sådan helt enkelt, - känslig!

Dock går det över rätt fort numer!

Depp? Aldrig!

2010-11-30 - 20:59:00
Ibland så mår man sådär skit helt enkelt. Man blir låg, serotoninhalten sjunkar drastiskt och man vill bara gå och lägga sig för att sova bort hela skiten. Det händer ju oss alla människor, det är inget konstigt. Men det är ju så jävla jobbigt och bara onödigt!
Men för att uppskatta det goda måste man också få vara med om det onda, typ..

Och visst är det sant, om vi inte hade motgångar så skulle vi inte uppskatta våra framgångar. Människan är tyvärr byggd så, that's the truth, live with it!

Men det är fan inte kul när humöret tryter mot alla, man har god lust att stänga in sig och inte gå ut på en vecka. Skita i att laga mat, sova, sova, sova. Gnälla på allt och alla eller bara skita i allt fullständigt och inte svara på några tilltal alls. Sluta finnas för en stund, bli lämnad ifred - samla ny energi.

Men tro det eller ej, för vissa är detta nåt helt nytt. De upplever inte sådana här saker som kanske 90% av befolkningen gör. Min man tex. har inte den blekaste aning om vad jag snackar om. Han kan inte sätta sig in i vad jag menar eller känner. Han försöker, det gör han, men han kan inte. Ibland är han kall pga detta, men i övrigt sköter han det väldigt bra.

Men är det fortfarande tabu och fel att erkänna att man är deppig ibland? Nåt som är så vanligt som det  egentligen är. Jag mådde iaf piss, är fortf lite låg. Men vafan, livet går vidare även om det är tungt just nu! Maten lagar sig inte självt, barnen klarar sig inte själva och jag mår inte bra av att skita i allt.

Skaka av sig, hoppas på det bästa och sluta stampa på den svarta rutan!

Ifrågasätta sig själv

2010-11-17 - 09:17:23
Tack Chris för dina ord, det har varit skönt att ha nån att bolla med ;o)
Hoppas din tjej kryar på sig fort!

Klart man ifrågasätter sig själv om hur man egentligen blir tagen som människa när man har människor som har blivit riktigt arg eller ledsen pga något man sagt. Och i detta fall, sanningen. Då funderar man ordentligt på vad man kan ha sagt fel, var det ett tonfel? En gest?
Men mest av allt, sa jag verkligen så? Ibland kan även jag bli överraskad över hur hård jag kan låta, men å andra sidan så påstår vissa att jag aldrig kan låta hård...haha.

Nej, jag vet inte. Men jag tycker att man ibland i livet ska ifrågasätta sig själv och om vem man egentligen är, hur man ses som människa och vad andra tycker om en. Det behöver inte betyda att man har ett dåligt självförtroende utan mer att man kan se allt som helhet, även sig själv och sen försöka bli en bättre människa.

Tillåter man sig själv se det man har som negativa sidor kan man bara förbättra dem, man kan inte ändra på dem helt men som sagt innan, att tex fråga innan ett svars ges.

Så ofta ifrågasätter jag mig själv om vem jag är, inte för att jag är osäker på vem jag är utan för att se hur jag kan bli en bättre människa. Och allt ont för med sig något gott också, det får man inte glömma.

Jag gillar också att diskutera just sådana här saker, men kan hålla på i en oändlighet! ;o)

Och med det säger jag; Godmorgon!

Kloka ord

2010-11-16 - 19:59:41
"Det handlar inte om att vara hemsk eller inte, det handlar om att vara olika och att lära sig hantera varandras olikheter.

Du kanske, som jag, ska börja fråga folk om de verkligen vill höra sanningen, både när du ska ge ros och ris.
Lite som amerikanskan, - "permission to speak freely?".

Vem är hemskast, den som inte säger sanningen till någon som verkligen behöver den eller den som säger sanningen till någon som inte riktigt kan hantera den?"



Från en kille som kommenterat mina inlägg, här har vi bara ett litet utdrag, rek. alla som läser att även läsa kommentarerna, kan inte skriva det bättre själv. Men jag gillar dessa meningar, och ja jag borde kanske fråga personen ifråga om de verkligen vill höra sanningen innan jag svarar.

Så vem är hemskast? Det är en jäkla bra fråga!! Det beror väl helt på situationen och hur allvarlig frågan är. Jag har funderat länge på om min ärlighet är värt mödan som den har givit mig, och på ett sätt ja men ändå nej.

Nej, eftersom jag tydligen har sårat när jag bara velat stötta o få dem jag har nära att inse sanningen. Och med detta har vissa vänt mig ryggen. (jag respekterar dock deras känslor)
Ja, eftersom jag vill att folk ska vara lika ärliga mot mig. Även jag kan vara extremt blind i vissa situationer och behöver vägledning. Och ibland har jag inte bara stjälpt utan även hjälpt.

Men en sak jag inte skulle göra om nån vore för ärlig mot mig är att totalt vända på klacken och aldrig igen höra av mig. Kanske skulle fundera nån dag men för att sedan berätta att jag tog illa vid mig.

Men alla är inte som jag, det är inget jag förväntar mig heller. Alla människor är olika!

Idag har jag varit bra snurrig i huvudet av alla dessa tankar, nu är jag bra trött! Ena sidan av mig vill bara lägga ner allt och inte svara på en enda fråga nånsin mer i framtiden för att inte riskera att såra ngn. Men å andra sidan så frågar jag mig själv, varför?!

Som skrivet i kommentaren, det handlar om att vara olika och att lära sig hantera varandras olikheter. När man umgås med vänner, människor, så är inte alla som man själv är - alla är olika. Man måste även lära sig hantera sådant man inte tycker värst mkt om hos en människa eller lära sig skratta åt det. Tror inte det finns en enda människa i världen som kan säga "Jag gillar allt hos henne/honom, finns inget jag stör mig på!" . Herregud, jag stör mig tom på min man som jag ska leva med resten av mitt liv, men det gäller att hantera det och kanske tom le åt det istället (prata om det). Att vara nära med en människa betyder att acceptera både det negativa och positiva hos personen, vänskap såsom kärlek.

Men jag ska, printa in i huvudet, att fråga om de verkligen vill ha mitt svar innan det ges.
Som sagt, är rätt trött i skallen så detta inlägg blev en aning... snurrigt.

Men tack för alla ord, det uppskattas mkt! :o)  

Hemsk är jag inte, eller?!

2010-11-16 - 10:14:45
Ok såhär är det.

Jag kommer inte hem till ngn och säger rakt ut: "Fan vilka fula tapeter du har, usch vilken ful byrå, guuud så hemskt du har det hemma, det är ju skitfult!"

Jag är inte så brutal, haha, jag accepterar att alla människor har olika tycken, jag gillar lantligt och en annan gillar modernt. Det är inget jag har nåt emot eller tycker är fult, det är personens egna smak.

Jag är däremot ärlig om det gäller mina nära vänner när det gäller deras privata liv, om de frågar om vad jag tycker och tänker om saker. Jag ser ingen mening med att ljuga om mitt svar, vill de veta så får de veta sanningen. Och jag är inte heller sån som säger sanningen på ett fult sätt, jag försöker så gott jag kan snygga till den, just för att den inte ska låta för hård.
Om jag ber om ngn råd eller vad han/hon tycker så vill jag inte ha en lögn, jag vill ha sanningen! Behandla andra som du själv vill bli behandlad, Ja, jag vill höra den råa sanningen med en lätt överslätning för att milda till det lite ;o)

Om mina vänner blir illa behandlade av ngn, så är det den sista personen jag nånsin kommer förlåta. Mina vänner har jag nära om hjärtat och vill beskydda dem mot ont. Jag blir extremt hatiskt om en människa sårar mina vänner till tårar, det är väl en inre instinkt jag har kanske - adrenalin pumpas upp för att sen ge sig ut o beskydda? Haha, inte vet jag men hela min kropp reagerar på det sättet.
Under dessa omständigheter kan det komma ut saker som är för hårda, men med kroppen full av avsky och adrenalin tror jag inte att det är många personer som tänker på vad de säger.

Dock är det svårare om denna ngn, står nära henne/honom. Då blir det extremt känsligt och mina ord blir som rakblad.

Ärlighet suger

2010-11-16 - 09:52:53

Vilket fall som helst,

förlåt för att jag är så jävla ärlig, det är inte lätt för mig heller ska ni veta.
Det rent av suger att vara så, för folk kan inte ta det, även om man bara vill personens bästa så är man en skitmänniska för att man stirrar sanningen i vitögat och det råkar sippra ur mungipan.

Jag är en ärlig människa, ibland alldeles för jävla ärlig!

Att vara för ärlig

2010-11-15 - 14:34:14
Jag har funderat lite på hur jag kan vara ibland mot de jag känner - för ärlig helt enkelt. Om det är nåt som stör mig väldigt mkt så säger jag oftast det, sånt som ligger och gnider och hugger, svider - tillslut kommer det ut. Får man inte göra så? Ska man hålla tyst oavsett hur mkt man än ser att saker och ting är en börda för personer man tycker om, då de inte inser eller kan se det själva med klar blick?

Jag har förlorat vänner pga att de tycker att jag är "elak" eller är helt enkelt "för ärlig". Det sårar dock mig för att personerna i fråga inte sa ngt om att de kände så, utan försvann ur mitt liv helt plötsligt. Fick inte ens ett hejdå, eller en uns förklaring till varför det skedde. Vissa personer kan jag inte bry mig mindre om, ja jag är ledsen, det är sant. Vissa människor jag haft som vänner har jag inte haft nåt speciellt för, och fråga mig inte varför jag då var vänner med dem, ville inte lämna och såra kanske?
Men de personer jag dock bryr mig om har jag "jagat" i över 6mån, inte terrat men hört av mig då o då och frågat vad som händer, ber om en förklaring och tillslut kommer det: "Du är så jävla elak" eller "Du sa så elaka saker, såra mig".

Vilken människa som helst tänker inte alltid på vad de säger innan de säger det, eller?
Det som gör mig illa vid är att personer inte säger ngt förns nästan ett år efter, kan inte vara så svårt att säga till på en gång eller kanske några dagar efter? Om man inte vågar face-to-face, skicka ett mess då?!

Jag har familjemedlemmar som gör så, men från dem får jag aldrig nåt riktigt svar och det är inte så att de är änglar heller direkt... har dock en vän jag fortf saknar och tänker på  med jämna mellanrum, hon kan man nog kalla för en liten ängel, för inte såra hon nån, ja förutom mig med sättet hon förde fram allt på.. Det satte sig djupt, men hämnd är väl ordet, om inte medvetet men omedvetet.
Jag måste dock säga att jag står för vad jag sagt, men inte en sak hon påstod att jag sa, men det var hennes tolkning av det hela antar jag.

Men det sårar mig fortf, men det kommer aldrig bli läkt, så är det.


Att vara för ärlig ska man inte vara, det har jag lärt mig den hårda vägen och att bry sig för mkt om sina vänner är inte heller bra, nåt jag också lärt mig den hårda vägen.

Att vara en ärlig människa - platsar inte i denna värld.

Underlig vänskap

2010-04-20 - 08:09:38
Jag beundrar vissa människor för vad de står ut med och hur mkt skit de kan ta emot. Det är starkt av dem att stå kvar trots att de får slag rakt emot ansiktet, (talesätt, ja mitt iaf) och blir anklagade för det ena och andra av människor de bryr sig om.
Det är starkt men är det värt det är frågan.
Jag har varit med om det så många ggr, fått så mkt skit för ingenting men jag har alltid stått kvar vid personens sida. Jag har inte vikt, jag har inte tänkt på mina egna känslor i det hela. Eller ja, klart man har mått skit men inget mer man har tänkt på.. Men har upptäckt att tillslut så mår jag så jäkla dåligt pga mkt fram o tillbaka, mkt skitsnack o sen sluta med att JAG ber om förlåtelse.

Jag orkar inte med det längre, jag tänker inte ta det längre. Vi är väl ändå såpass vuxna att vi kan tänka längre än vad näsan räcker? Men att spy ut galla och saker man har fått för sig omm en människa bara för att man mår dåligt själv klarar jag inte av längre. Haha, jag kanske låter jätte elak nu och totalt oförstående men så är inte fallet. Jag är precis likadan, jag mår helvetes skit ibland, jag har ångest, jag får för mig vissa saker och kan tänka konstigt om männsikor. Jag är extremt svartsjuk vid tillfällen, ja you name it.

Men jag fattar väl förfan att det är mina egna tankar och mina egna påhitt och att om jag så gärna vill skada mig själv med dessa tankar på varsågod men låt dem förfan inte gå ut över nån annan! Men måste kunna sätta en gräns nånstans, man måste iaf vilja försöka och ge sig fan på att man ska. Men vissa människor skiter fullständigt i dessa gränser, de vill inte ens försöka av öva på att hålla käften när de ska.
De ska definitivt inte gå ut över ens vänner!


Ja, jag har gjort bort mig. Klart jag har det, men jag har inte anklagat folk för saker och ting. Däremot har jag varit alldeles för ärligt, så folk inte har klarat av det. Man får inte vara ärlig här i världen, ja ska man vara det så måste man fråga först om det är ok och förvarna.
Men på det sättet har jag förlorat vänner, vilket jag känner stor extrem ångest för och våndas för varje dag som går. Men jag har försökt det mesta, med att be om ursäkt, förklarat. Men nu är det bara personen i fråga som kan bestämma.
Men jag inser att jag har gjort fel, jag beskyddar inte mig själv. Jag håller mig till fakta om varför och sen om jag har betett mig som en jävla skitstövlen så erkänner jag det.


Nej, människor som bara tar för att sen trycka ned - Nej tack!

Nu får det vara nog

2010-02-03 - 08:08:11
Jag har det skit trist, täppt i näsan, fått min macka och dricker sista slurpen av  mitt nu kalla kaffe. Kände att, ja jag kan väl kika runt på lite bloggar. Nån intressant måste jag väl ändå hitta, här på blogg. se

Men ACK så jäkla fel man kan ha. Det finns inte ett skit, bara en jävla massa mode. Fula kläder som visas upp på vandrande skelett, massa fula getingliknande solglasögon, långt stripigt hår, kläder som inte över huvudtaget är smickrande för figuren Oavsett kroppsform utan bara sitter som en säck.
Lackleggins, vadfan är det för påhitt? Allvarligt, är det verkligen snyggt? Tycker ni verkligen det? Lägg av.. Lackskor, javisst kan jag hålla med om att det Kan vara snyggt, men byxor. Är du S&M? Haha..

Jag så jäkla jäklarna trist att det  bara visas MODE hela tiden. Jag har bara lust att svära.
Varför är det så intressant?
Och just alla dessa kläder som visas upp är ju anskrämliga. Usch, blä, fy.

Okok, jag kan tycka att modevisningar som visar upp lite mer "fantasi-kläder" är häftiga, men det är för att det känns mer som en maskerad, det blir roligt.

Jag undrar, människor är så extremt lätta att påverka (ja varför tror du att det finns reklam o mode för ;)), så alla dessa modefreaks, undrar om de verkligen tänker till innan de tar till sig ett nytt mode eller om de bara hänger på och tycker att det är snyggt för att det är "nya modet".... ?

Skrev för länge sen.

2010-01-19 - 09:39:07
Här kommer jag skriva ner alla mina funderingar, runt om mitt liv och alla händelser. Hur mitt mående är och hur jag hanterar det. Här kommer det synas hur min personlighet egentligen är, lika ostadigt som havet, ibland lika hård som berg, ibland lika tom som den svarta rymden och ibland så varm som solen.

Upp och ner går mitt humör, upp och ner går mitt liv. Depression på depriession, ångest och misslyckanden men också vad jag kan överkomma och att jag är trots allt, stark.

Stark är den som inte ger sig, som fortsätter att kämpa trots att ljuset har slocknat.
Stark är den som om och om igen lyckas ta sig fram trots allt går emot en.
Stark är den som tvingar sig själv att se solen, det vackra trots alla svarta moln.
Stark är den som överkommer samma svarta avgrund om och om igen, som lyckas ta sig ur den onda cirkeln.

Jag är stark, även om jag inte anser det alla gånger.
Men jag är fortfarande här, lever, andas, skrattar, gråter. Jag bär på smärta, men det betyder att jag lever, att jag är mänsklig. Jag är jag, som i en svart och vit mask jag bär. Antingen glad och lycklig eller ledsen och arg.

Och jag är älskad, trots allt, av många.
Och det är för er, som jag orkar bära det vidare.
Ni, gör mig stark!

Tankar/Weirdo

2010-01-17 - 11:37:05
Här kommer alla mina mysko tankar som jag kan ha för mig, så småningom. ;)

Svek.

2009-12-02 - 00:06:00
Det finns saker i livet som man gärna skulle vilja ta tillbaka eller få osagt. Men det går inte, vi kan inte vrida tillbaka klockan och få oss själva att hålla käften istället för att vara för glappkäft.
Vissa stunder tänker man inte alls på vad  man säger eller gör, det går per automatik, man kanske är arg, sårad.. Och det händer att i dessa stunder så säger man nåt korkat som sårar, fast man egentligen bara menar väl, innerst inne.
Ibland går det att laga men ibland blir det förlorat. Ibland är skadan för stor att det inte kan läka igen och förtroendet är borta. Även om man försöker kan man aldrig få samma kontakt och tillit igen, för om det är förstört går det inte att laga.

Varje dag som går nu, tänker jag på saker jag har gjort eller sagt som sårat, försöker ta till mig denna "kritik" och istället för att sätta på sig järnskölden och slå taggarna utåt, som den första instinkten säger så tar jag det åt mig och försöker växa som människa. Jag ska försöka lära mig åter igen att bli en bättre person, växa. För som människa kan man aldrig sluta växa, man kan aldrig sluta lära sig saker.
Försöka tänka sig för varje gång innan man talar, tänka sig för innan man agerar. Det är lätt att vara efterklok men inte så smart.
Det är lätt att säga förlåt, men det hjälper inte alltid.

Så man ska alltid tänka sig för innan.

Förlåt till alla er jag sårat. För jag vet, att jag sårat men jag ska försöka ta lärdom av detta och inte göra samma misstag igen. Men jag ber dock, en tjänst, säg ifrån innan det går för långt. För ibland, oavsett hur mkt man än försöker, sipprar det ut..

Andas.

2009-11-04 - 22:49:52

Jag har verkligen torka när det gäller att blogga, jag som brukade vara så bra på att skriva dagbok. Hehe. Men nu börjar natten och på natten kommer de flesta tankarna, såsom livet, kärleken, barnen, framtiden, förflutna.
Jag har alltid haft lite kvällsångest, kanske pga att jag hinner tänka för mkt. På dagarna så är det full rulle med barn, jobb och vardagsliv. Att få allt att gå ihop utan att stressa sönder sig själv.
Så när kvällen kommer, efter alla bra program och man ligger där i sängen och inte kan sova så kommer den smygandes, ångesten.
Mkt "tänk om", eller "vad om" och "varför".
Mkt om barnen och deras framtid och vad de kommer se tillbaka till, hur kommer de se sin barndom, lycklig? Eller stressar vi för mkt nu så de inte kommer minnas nåt speciellt alls?

Ja, ångest. Tror det är nåt de flesta lider över numera. Man måste prestera så extremt mkt numer, för att kunna behålla ett jobb, för att FÅ ett jobb, klara av skolan med bra betyg så man kommer in nånstans så man kan få ett jobb senare, vilket inte heller är säkert..
Och nyss så var det bank-krashen, oj vad med hälsa den tog från alla. Så ångest är nog ett ganska vanligt fenomen men alltid lika förjävlig för det.
Man ska ju självklart vara glad för det man har här i livet och det är jag, de flesta är nog det. Men det är ju så svårt att hinna stanna upp och verkligen Känna efter och njuta av det. Det är lättare att se det som är negativt, eftersom det gör så ont, så det påminner en starkt.
Jag försöker ta en stund, kanske inte varje dag, men nån gång i veckan när jag rusar till jobbet, hämta barn på dagis, handla eller vart jag nu är påväg - att bara stanna upp! Tvärnita, tvinga mig själv:
"Stopp!"
Så tar jag ett djupt andetag, tänker att det är inte så farligt om jag kommer 3min senare, det gör inte så mkt, hellre det än ett svagt hjärta när jag blir gammal. Och så öppnar jag ögonen, andas in den friska höstluften och njuter av livet, naturen, människorna som springer förbi, kanske barn som leker, den asfalterade vägen.. Eller vad som helst. Bara se Livet!
Då kan man komma på, vad vi människor har åstadkommit egentligen. Tanken på asfalterad väg kan vara lite fånig och en dum sak egentligen men å andra sidan inte. Dra egna slutsatser, fundera en stund och sen kommer ni märka att era tankar kommer bli en lång kedja och sluta med logiska slutsatser. För handlar inte det mesta om logik egentligen. "Allt hör ihop".

Så tillåt er att stanna upp, andas och iaktta. Vad ser ni?



Godnatt! :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0