Depp? Aldrig!

2010-11-30 - 20:59:00
Ibland så mår man sådär skit helt enkelt. Man blir låg, serotoninhalten sjunkar drastiskt och man vill bara gå och lägga sig för att sova bort hela skiten. Det händer ju oss alla människor, det är inget konstigt. Men det är ju så jävla jobbigt och bara onödigt!
Men för att uppskatta det goda måste man också få vara med om det onda, typ..

Och visst är det sant, om vi inte hade motgångar så skulle vi inte uppskatta våra framgångar. Människan är tyvärr byggd så, that's the truth, live with it!

Men det är fan inte kul när humöret tryter mot alla, man har god lust att stänga in sig och inte gå ut på en vecka. Skita i att laga mat, sova, sova, sova. Gnälla på allt och alla eller bara skita i allt fullständigt och inte svara på några tilltal alls. Sluta finnas för en stund, bli lämnad ifred - samla ny energi.

Men tro det eller ej, för vissa är detta nåt helt nytt. De upplever inte sådana här saker som kanske 90% av befolkningen gör. Min man tex. har inte den blekaste aning om vad jag snackar om. Han kan inte sätta sig in i vad jag menar eller känner. Han försöker, det gör han, men han kan inte. Ibland är han kall pga detta, men i övrigt sköter han det väldigt bra.

Men är det fortfarande tabu och fel att erkänna att man är deppig ibland? Nåt som är så vanligt som det  egentligen är. Jag mådde iaf piss, är fortf lite låg. Men vafan, livet går vidare även om det är tungt just nu! Maten lagar sig inte självt, barnen klarar sig inte själva och jag mår inte bra av att skita i allt.

Skaka av sig, hoppas på det bästa och sluta stampa på den svarta rutan!
Postat av: C

Jag är som din man på de mesta sätt.

F

Det är ganska skönt att ha det så, när man känner att det inte finns något som saknas en så finns det inget att vara nere över!



Har man jobb, bostad och familj så känns ju allt toppen, i alla fall för mig och då är det svårt när någon som har det likadant som en själv (på sätt och vis) kan känna sig deppig.



Tror att tabun över att vara deppig är rätt så bortspolat, men däremot är det svårt att sätta sig in i hur andra kan må.



Precis som att det är svårt att förstå någon som har helt andra värderingar en vad man själv har så är det svårt att sätta sig in hur någon kan må dåligt över "inget".



Man kan inte vara glad jämt, men själva dippen tror jag ter sig olika hos folk. Vissa blir direkt nere och deppiga, andra, som jag, landar oftast på nöjd. Ett "jag bara är" stadium.



Som du sa motgångar får oss att känna lycka, eller eftersom jag är en citatälskare så kommer nu ett av mina favoriter här:



"The primary focus of all obstacles is to induce labor so progression can be born". -Lil'C



Kort och gott, det kan vara jobbigt, men på något sätt utvecklas man av det!

2010-12-02 - 13:41:09
Postat av: Crazylicious

Jag HATAR när folk säger åt en att typ "rycka upp sig" när man är deprimerad, -det går fan inte! Man är sjuk, vare sig man vill eller inte, eller om det är långvarigt eller för en kortare period. Om folk bara ville acceptera det skulle det nog vara lättare...



Men tack Gode Gud för att det finns karlar (och kvinnor) som iaf försöker att förstå! Du har en guldklimp, keep him :D

2010-12-02 - 14:51:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0