Att vara för ärlig
Jag har förlorat vänner pga att de tycker att jag är "elak" eller är helt enkelt "för ärlig". Det sårar dock mig för att personerna i fråga inte sa ngt om att de kände så, utan försvann ur mitt liv helt plötsligt. Fick inte ens ett hejdå, eller en uns förklaring till varför det skedde. Vissa personer kan jag inte bry mig mindre om, ja jag är ledsen, det är sant. Vissa människor jag haft som vänner har jag inte haft nåt speciellt för, och fråga mig inte varför jag då var vänner med dem, ville inte lämna och såra kanske?
Men de personer jag dock bryr mig om har jag "jagat" i över 6mån, inte terrat men hört av mig då o då och frågat vad som händer, ber om en förklaring och tillslut kommer det: "Du är så jävla elak" eller "Du sa så elaka saker, såra mig".
Vilken människa som helst tänker inte alltid på vad de säger innan de säger det, eller?
Det som gör mig illa vid är att personer inte säger ngt förns nästan ett år efter, kan inte vara så svårt att säga till på en gång eller kanske några dagar efter? Om man inte vågar face-to-face, skicka ett mess då?!
Jag har familjemedlemmar som gör så, men från dem får jag aldrig nåt riktigt svar och det är inte så att de är änglar heller direkt... har dock en vän jag fortf saknar och tänker på med jämna mellanrum, hon kan man nog kalla för en liten ängel, för inte såra hon nån, ja förutom mig med sättet hon förde fram allt på.. Det satte sig djupt, men hämnd är väl ordet, om inte medvetet men omedvetet.
Jag måste dock säga att jag står för vad jag sagt, men inte en sak hon påstod att jag sa, men det var hennes tolkning av det hela antar jag.
Men det sårar mig fortf, men det kommer aldrig bli läkt, så är det.
Att vara för ärlig ska man inte vara, det har jag lärt mig den hårda vägen och att bry sig för mkt om sina vänner är inte heller bra, nåt jag också lärt mig den hårda vägen.
Att vara en ärlig människa - platsar inte i denna värld.
Klart man ska vara ärlig, Kan dom inte ta det, och?
Och jo man ska bry sig för mkt, varför annars bry sig överhuvudtaget?
Sanningen svider sägs det, och det är väl därför ärlighet är ett tvåeggat svärd.
Det finns oftast väldigt få "+" med att vara väldigt ärlig, och för vissa, inklusive mig själv, är det svårt att väga upp rätt mot att faktiskt vara human.
De flesta uppskattar ärlighet till en rimlig nivå, men när det väl kommer till saker som kan tas personligt är det inte alls lika säkert att ärlighet uppskattas.
Få saker gör så ont att höra som de brister man själv vet att man har, men inte kan/orkar göra något åt.
Personligen tror jag inte det finns många delar av samhället där riktig ärlighet uppskattas, utan den liksom det mesta annat i livet passar bättre om den spädes ut i mer rimliga doser.
I slutändan handlar det väl om hur ärlig man känner att man behöver vara, måste man vara så pass burdus att personen som får höra det med största sannolikhet kommer att ta illa vid sig så får man stå sitt kast sen när man förlorat en vänskap.
Ärlighet vara längst, men det är bara för att man får lida för sin ärlighet i resten av sitt liv.
Eller som Lady Gaga sa, "You know what I hate? The truth. I much prefer bullshit".
Eller så blir man dumpad pga en vit lögn :P
