Underligt
2010-12-02 - 14:12:55
Jag kan hålla med om att det är jävligt konstigt att man kan vara deprimerad när man har "allt". Man har en underbar familj, god make och tak över huvudet, mat på bordet. Livet går som planerat och allt är underbart fantastiskt, egentligen!
Jag kan förbryllas över att jag ibland kan må dåligt, jag förstår det lika lite som min man (och du "C"). Gång på gång letar jag till vad anledningen kan vara och har svårt att finna den. Men nånstans ligger den ju, anledningen. Jag vet att ibland kan det vara en speciell doft, ett uttryck i en människas ansikte, tonen nån ger från sig, gester. Men oftast sker detta utan förvarning och man kan inte riktigt placera eller hitta vilket av dem som var det.
Jag förbryllas över detta, och det är väl det som gör det ännu jobbigare, att inte finna varför.
Jag hade mer än gärna varit som min man, tänk vad underbart det skulle vara! ^.^
Men nu vet jag att jag är en "känslomänniska" som vissa kan kalla det för, man har hjärtat utanpå bröstkorgen. Så är det, och det är jag, dock får man lära sig att hantera saker och ting. Analysera sig själv och jobba på det där man är svag . :o)
Sen beror det helt på hur en människas uppväxt har varit också anser jag.
Men det skulle vara bra underbart om man kunde stänga in dessa känslor, men då kommer tanken, då är jag inte den Jag är. Jag är född sådan helt enkelt, - känslig!
Dock går det över rätt fort numer!
Jag kan förbryllas över att jag ibland kan må dåligt, jag förstår det lika lite som min man (och du "C"). Gång på gång letar jag till vad anledningen kan vara och har svårt att finna den. Men nånstans ligger den ju, anledningen. Jag vet att ibland kan det vara en speciell doft, ett uttryck i en människas ansikte, tonen nån ger från sig, gester. Men oftast sker detta utan förvarning och man kan inte riktigt placera eller hitta vilket av dem som var det.
Jag förbryllas över detta, och det är väl det som gör det ännu jobbigare, att inte finna varför.
Jag hade mer än gärna varit som min man, tänk vad underbart det skulle vara! ^.^
Men nu vet jag att jag är en "känslomänniska" som vissa kan kalla det för, man har hjärtat utanpå bröstkorgen. Så är det, och det är jag, dock får man lära sig att hantera saker och ting. Analysera sig själv och jobba på det där man är svag . :o)
Sen beror det helt på hur en människas uppväxt har varit också anser jag.
Men det skulle vara bra underbart om man kunde stänga in dessa känslor, men då kommer tanken, då är jag inte den Jag är. Jag är född sådan helt enkelt, - känslig!
Dock går det över rätt fort numer!
Postat av: Crazylicious
Ibland är det faktiskt bra att vara en känslomänniska också, glöm inte det! <3
Postat av: Erica
Vist vore det skönt att kunna stänga av alla känslor ibland. Hade nog underlättat många gånger.
Men känslorna kan vara väldigt bra att ha ibland! Oftast inte, men ibland:p
Postat av: Hanna
Jag är också en känslomänniska, det är otroligt jobbigt ibland! Men samtidigt är det ju bra :) Det är ändå skönt att inte stänga inne sina känslor.
