Andas.
Jag har verkligen torka när det gäller att blogga, jag som brukade vara så bra på att skriva dagbok. Hehe. Men nu börjar natten och på natten kommer de flesta tankarna, såsom livet, kärleken, barnen, framtiden, förflutna.
Jag har alltid haft lite kvällsångest, kanske pga att jag hinner tänka för mkt. På dagarna så är det full rulle med barn, jobb och vardagsliv. Att få allt att gå ihop utan att stressa sönder sig själv.
Så när kvällen kommer, efter alla bra program och man ligger där i sängen och inte kan sova så kommer den smygandes, ångesten.
Mkt "tänk om", eller "vad om" och "varför".
Mkt om barnen och deras framtid och vad de kommer se tillbaka till, hur kommer de se sin barndom, lycklig? Eller stressar vi för mkt nu så de inte kommer minnas nåt speciellt alls?
Ja, ångest. Tror det är nåt de flesta lider över numera. Man måste prestera så extremt mkt numer, för att kunna behålla ett jobb, för att FÅ ett jobb, klara av skolan med bra betyg så man kommer in nånstans så man kan få ett jobb senare, vilket inte heller är säkert..
Och nyss så var det bank-krashen, oj vad med hälsa den tog från alla. Så ångest är nog ett ganska vanligt fenomen men alltid lika förjävlig för det.
Man ska ju självklart vara glad för det man har här i livet och det är jag, de flesta är nog det. Men det är ju så svårt att hinna stanna upp och verkligen Känna efter och njuta av det. Det är lättare att se det som är negativt, eftersom det gör så ont, så det påminner en starkt.
Jag försöker ta en stund, kanske inte varje dag, men nån gång i veckan när jag rusar till jobbet, hämta barn på dagis, handla eller vart jag nu är påväg - att bara stanna upp! Tvärnita, tvinga mig själv: "Stopp!"
Så tar jag ett djupt andetag, tänker att det är inte så farligt om jag kommer 3min senare, det gör inte så mkt, hellre det än ett svagt hjärta när jag blir gammal. Och så öppnar jag ögonen, andas in den friska höstluften och njuter av livet, naturen, människorna som springer förbi, kanske barn som leker, den asfalterade vägen.. Eller vad som helst. Bara se Livet!
Då kan man komma på, vad vi människor har åstadkommit egentligen. Tanken på asfalterad väg kan vara lite fånig och en dum sak egentligen men å andra sidan inte. Dra egna slutsatser, fundera en stund och sen kommer ni märka att era tankar kommer bli en lång kedja och sluta med logiska slutsatser. För handlar inte det mesta om logik egentligen. "Allt hör ihop".
Så tillåt er att stanna upp, andas och iaktta. Vad ser ni?
Godnatt! :)
