Höstpicknick
Kunde jag ha varit mer stressad? Kunde jag ha varit mer tråkig som mamma, matte och dagmatte? Nej, jag skulle inte tro det. Jisses, vad arg jag kände mig och stressad.. Mitt humör växlade så det måste ha varit ett skämt, tycker synd om mina små, alla 3, som har mig till mor idag. :S
Vi var först ner och skulle gå ut med Zote, som tyckte att min son och Bowee var mkt mer intressant än att kissa. Och Bowee tyckte inte alls om att matte var långt ifrån hnm och skällde som tusan, som om det inte stressade mig mer denna dag. O.o
Tillslut blev vi klara iaf och Zote fick gå in, han titta ynkligt på mig och gav mig hjärteont.
Sen bar det av mot sjön, det var mkt nytt för Bowee, mkt dra i kopplet och inte alls lyssna på matte. Barnen prata nonstop, försöka ha koll på sonen som kutar åt ena hållet och samtidigt fostra Bowee att inte dra i koppel, etc etc... ett tag blev jag så tokig på alla att jag röt ordentligt så tom hunden satte sig och titta "under lugg" på mig. Ojoj då..
Sen titta vi på änderna som var väldigt intressanta. Mötte massa hundar på vägen och Bowee var väldigt duktig, lite grymtningar ibland bara. När vi väl var framme kom fikat fram och det var frid och fröjd. Bowee kunde inte riktigt slappan av men vi satt där i iaf 30min minst. Mkt änder, en elak svan som fräste om vartannat, människor och hundar som gick förbi. Han är ju fasligt duktig trots allt.
Sen på hemvägen gick det lite bättre, men han fick sina ryck, precis som barnen. Alla trötta och en stressad mamma gör det inte bättre... På vägen hem blev jag trött på Bowees slitande i kopplet så jag släppte honom och som en blixt (efter ett varsågod) sköt han iväg mot änderna, säkert 30m bort. Jag ropa på honom och han KOM TILLBAKA!!! Fatta min förvåning och vad stolt jag var, mkt godis, beröm och kärlek! <3
Det trodde jag inte!
Hemma igen, barnen dricker varm choklad och jag sitter med mitt älskade kaffe. <3
Pust... Njuta av de få lugna minutrarna!
