Börjar sjunka in
Att jag är MATTE nu, det börjar smått sjunka in. Det har nästan tagit 1månad, för än har det inte fastnat ordentligt. Det känns så diffust. Jag har alltid velat ha hund, sedan jag var liten men jag har alltid trott att jag inte passar att ha hund. Varför? Ingen aning, ärligt talat.
Jag vill inte göra fel, det är väl där den största bristen ligger. Vågar inte göra fel, men hur lär man sig annars? Hur lär barn sig? Genom att göra fel och sen göra rätt. :)
Jag har inte ångrat för en sekund att vi köpte Bowee, men fortfarande kan jag gå med den där rädslan om att kanske jag gör fel, kanske jag skapar en grund som inte alls är bra. Kanske han inte blir som "jag har tänkt". Klart att han är en individ och inte helt blir som "jag vill", det förstår jag också, men det är ändå jag som uppfostrar honom och lär rätt och fel.
Tiden får utvisa helt enkelt, om jag nu i valpåldern har gjort fel. Men jag försöker att dra till mig så mk info det går genom att läsa och fråga kunniga människor. :)
Igår var Madde här, en tjej som utbildar sig till hundinstruktör (tror jag det var, rätta mig om jag har fel) och hon visa osslite kontaktövningar. Bowee var jätte duktig, han blev förvirrad och förstod inte riktigt vad jag menade och han satt fint, kolla mig i ögonen och blev helt enkelt frustrerad. Det är ju det jag har lärt hnm!! Vilken övning pratar jag om?
Myggan:
Ha en godisbit i handen som du för mot hundens mun, hunden ska inte ta godiset förns du säger varsågod.
Enkelt och kort förklarat.
Igår var det jätte förvirrande som sagt. Sen lärde hon mig en annan också, som jag inte vet vad den heter men går till såhär:
Lägg godisbitar på golvet, håll i hundens halsband. Hunden får inte ta godiset förns den tittar dig ögonen, söker kontakt/frågar om lov. Då säger du varsågod och släpper halsbandet.
Det fattade han mkt snabbare, men sådan övning har vi jobbat på tidigare fast jag har haft godiset i öppen hand.
Nu imorse lekte vi detta igen och till min stora förvåning så klara han båda dessa helt galant!!! Först var det lite så o så men när han förstod vad jag ville var det inga konstigheter alls.
Jag la godisar på golvet, första två gångerna försökte han ta utan kontakt och fuska med att tex titta på min haka (han är inte dum men inte matte heller;)) men sen gick det perfekt. Jag kunde tom säga sitt, lägga godiset på golvet utan att hålla i hnm. Han titta direkt på mig och fick ett varsågod! :D
Sen lekte vi myggan, först fatta han inte riktigt men tillslut så hade han munnen stängd och titta upp på mig med godiset precis framför nosen. Fick ett varsågod och han tog den! :D
Mkt beröm fick han såklart också!!! <3
Jag blir så stolt, och jag vill ha en smart hund, jag skulle inte klara av en lite "dummare" hund. Skulle inte passa mig men samtidigt kan jag bli lite skraj med tanke på hur smart han kommer bli! Men jag tror på det bästa och ger mitt bästa, så kan det inte bli annat än bra tillslut. (Hoppas jag) :)
