Svar på lång kommentar ;)
2011-02-01 - 09:17:37
"C -Jag håller med dig helt och fullständigt, jag vill inte ha det så, men jag funderar på om inte människor skulle må bättre! : )
Jag funderar på mycket, och en hel del av det är säkerligen ren smörja!
Till exempel tvåsamheten! (som jag personligen är 100% förespråkare för, är för sotis av mig för att ens tänka tanken på att dela den man älskar med någon annan på ett så intimt plan).
Men för att leka djävulens advokat och därmed ställa det förhållandet till sin spets.
I den perfekta världen så vill man sin partner allt väl, man vill ge de all den lycka som finns i världen. Man vill väl inte vara den som står i vägen för den lyckan och deras drömmar?
Nu kommer kruxet, motsatta viljor.
1an och 2an har olika drömmar, 1an har alltid haft en uttalad dröm om att ett tag flytta utomlands och bygga broar i Irak, hjälpa dem att komma på fötter efter allt elände. 2an har ingen lust med det, lämna alla sina vänner och sin familj under en lång tid för något som 2an inte har minsta lilla intresse av.
Hur de än gör så kommer någon att vara olycklig, om man inte helt enkelt låter de göra sin egen grej, 1an åker, 2an stannar hemma.
Men det är extremt sällan sådant görs, just för att det ses som egoistiskt av båda parter, det brukar bli en kompromiss som någon helt missnöjd.
Samma sak egentligen med tvåsamheten. De flesta människor har ändå förmågan att känna attraktion till andra än sin partner, den kan vara relativt harmlös och det kan vara i stort sett olidligt överväldigande för vissa.
Jag tror att en massa förhållanden skulle kunna räddats om man lät folk träffa och få den "romansen" ur sitt system. Gräset är inte grönare, även om det kan tyckas så.
Men där sätter vi åter igen käppar i hjulet för oss själva med våra känslor, jag själv skulle med största sannolikhet aldrig klara av en sådan deal.
Den skulle sitta i mitt medvetna för alltid, och det skulle äta upp mig.
Men om det gick tror jag att människor skulle vara lyckligare och vara gladare över det de faktiskt har! ;)
Precis så snurrar mina tankar så fort jag börjar läsa och tänka på sådant som ditt "Morgondrabbel", jag känner sig rätt kluven och smått otillfredsställd med resultatet, allt som oftast."
När du pratar om att vara ego på det viset så kan jag hålla med dig om att det är egentligen det bästa. Om man håller sin kära från en dröm är det rentav elakt och 1an är för osjälvisk för att åka och kommer må dåligt resten av sitt liv. I sådana tillfällen håller jag absolut med dig.
Sen kan man dra ut det hela, tänk om folk skulle vara egoistiska i alla sammanhang, tror det skulle vara världskrig året om och jag tror vi vet hur det skulle sluta... Poff! ^.^ (Inte varför jag vet varför jag skrattar nu men..)
Tvåsamheten, intressant kommentar.
Jag tror dock att om människor ville kämpa mer för sina förhållande skulle det hålla bättre, det känns nästan som att folk tar första bästa gnabb för att tänka "skilsmässa". Det är nästan skrattretande ibland när man hör anledningen till varför 2 människor har lämnat varandra.
Finns det verkligen inte folk som vill kämpa längre?
Om båda partena skulle kämpa mer för att hålla glöden, kärleken vid liv så tror jag inte att man skulle behöva känna attraktion till andra (om sitt val av partner inte var fel från början dvs, tro att man var kär men inte var det). Det är nästan som en oskriven regel, har man det bra hemma behöver man inte kolla om gräset är grönare på andra sidan.
Ge kärlek, så har människan ingen anledning att gå.
Dock är kärleken död är det redan för sent, men å andra sidan, då har man misslyckats i förhållandet nånstans på vägen. Det finns alltid en anledning till varför man blev kär, varför man drogs till varann men det har människor alltför lätt att glömma. De kanske vill glömma, vad vet jag?!
Människor nu har blivit mer egoistiska enligt mig, när det kommer till förhållanden och vad de vill ha. Människor har slutat kämpa för nåt de tidigare trodde på och väljer hellre den lätta vägen ut och den känslan de har då och nu, för att tänka på den andra parten ligger duffust i mörkret. Jag, mig själv - ska jag tänka på nu. Hans/hennes känslor är inte mina, såhär känner jag och det är allt som räknas just nu.
Härligt att mitt morgondrabbel "berör" ;o)
Men saken är att jag vet knappt själv vad jag skriver, så ibland kan det vara ett riktigt drabbel och väldigt osammanhängande. ;o)
Men du får min hjärna att gå igång lika mkt tror jag!!
Jag funderar på mycket, och en hel del av det är säkerligen ren smörja!
Till exempel tvåsamheten! (som jag personligen är 100% förespråkare för, är för sotis av mig för att ens tänka tanken på att dela den man älskar med någon annan på ett så intimt plan).
Men för att leka djävulens advokat och därmed ställa det förhållandet till sin spets.
I den perfekta världen så vill man sin partner allt väl, man vill ge de all den lycka som finns i världen. Man vill väl inte vara den som står i vägen för den lyckan och deras drömmar?
Nu kommer kruxet, motsatta viljor.
1an och 2an har olika drömmar, 1an har alltid haft en uttalad dröm om att ett tag flytta utomlands och bygga broar i Irak, hjälpa dem att komma på fötter efter allt elände. 2an har ingen lust med det, lämna alla sina vänner och sin familj under en lång tid för något som 2an inte har minsta lilla intresse av.
Hur de än gör så kommer någon att vara olycklig, om man inte helt enkelt låter de göra sin egen grej, 1an åker, 2an stannar hemma.
Men det är extremt sällan sådant görs, just för att det ses som egoistiskt av båda parter, det brukar bli en kompromiss som någon helt missnöjd.
Samma sak egentligen med tvåsamheten. De flesta människor har ändå förmågan att känna attraktion till andra än sin partner, den kan vara relativt harmlös och det kan vara i stort sett olidligt överväldigande för vissa.
Jag tror att en massa förhållanden skulle kunna räddats om man lät folk träffa och få den "romansen" ur sitt system. Gräset är inte grönare, även om det kan tyckas så.
Men där sätter vi åter igen käppar i hjulet för oss själva med våra känslor, jag själv skulle med största sannolikhet aldrig klara av en sådan deal.
Den skulle sitta i mitt medvetna för alltid, och det skulle äta upp mig.
Men om det gick tror jag att människor skulle vara lyckligare och vara gladare över det de faktiskt har! ;)
Precis så snurrar mina tankar så fort jag börjar läsa och tänka på sådant som ditt "Morgondrabbel", jag känner sig rätt kluven och smått otillfredsställd med resultatet, allt som oftast."
När du pratar om att vara ego på det viset så kan jag hålla med dig om att det är egentligen det bästa. Om man håller sin kära från en dröm är det rentav elakt och 1an är för osjälvisk för att åka och kommer må dåligt resten av sitt liv. I sådana tillfällen håller jag absolut med dig.
Sen kan man dra ut det hela, tänk om folk skulle vara egoistiska i alla sammanhang, tror det skulle vara världskrig året om och jag tror vi vet hur det skulle sluta... Poff! ^.^ (Inte varför jag vet varför jag skrattar nu men..)
Tvåsamheten, intressant kommentar.
Jag tror dock att om människor ville kämpa mer för sina förhållande skulle det hålla bättre, det känns nästan som att folk tar första bästa gnabb för att tänka "skilsmässa". Det är nästan skrattretande ibland när man hör anledningen till varför 2 människor har lämnat varandra.
Finns det verkligen inte folk som vill kämpa längre?
Om båda partena skulle kämpa mer för att hålla glöden, kärleken vid liv så tror jag inte att man skulle behöva känna attraktion till andra (om sitt val av partner inte var fel från början dvs, tro att man var kär men inte var det). Det är nästan som en oskriven regel, har man det bra hemma behöver man inte kolla om gräset är grönare på andra sidan.
Ge kärlek, så har människan ingen anledning att gå.
Dock är kärleken död är det redan för sent, men å andra sidan, då har man misslyckats i förhållandet nånstans på vägen. Det finns alltid en anledning till varför man blev kär, varför man drogs till varann men det har människor alltför lätt att glömma. De kanske vill glömma, vad vet jag?!
Människor nu har blivit mer egoistiska enligt mig, när det kommer till förhållanden och vad de vill ha. Människor har slutat kämpa för nåt de tidigare trodde på och väljer hellre den lätta vägen ut och den känslan de har då och nu, för att tänka på den andra parten ligger duffust i mörkret. Jag, mig själv - ska jag tänka på nu. Hans/hennes känslor är inte mina, såhär känner jag och det är allt som räknas just nu.
Härligt att mitt morgondrabbel "berör" ;o)
Men saken är att jag vet knappt själv vad jag skriver, så ibland kan det vara ett riktigt drabbel och väldigt osammanhängande. ;o)
Men du får min hjärna att gå igång lika mkt tror jag!!
