Skrev för länge sen.
2010-01-19 - 09:39:07
Här kommer jag skriva ner alla mina funderingar, runt om mitt liv och alla händelser. Hur mitt mående är och hur jag hanterar det. Här kommer det synas hur min personlighet egentligen är, lika ostadigt som havet, ibland lika hård som berg, ibland lika tom som den svarta rymden och ibland så varm som solen.
Upp och ner går mitt humör, upp och ner går mitt liv. Depression på depriession, ångest och misslyckanden men också vad jag kan överkomma och att jag är trots allt, stark.
Stark är den som inte ger sig, som fortsätter att kämpa trots att ljuset har slocknat.
Stark är den som om och om igen lyckas ta sig fram trots allt går emot en.
Stark är den som tvingar sig själv att se solen, det vackra trots alla svarta moln.
Stark är den som överkommer samma svarta avgrund om och om igen, som lyckas ta sig ur den onda cirkeln.
Jag är stark, även om jag inte anser det alla gånger.
Men jag är fortfarande här, lever, andas, skrattar, gråter. Jag bär på smärta, men det betyder att jag lever, att jag är mänsklig. Jag är jag, som i en svart och vit mask jag bär. Antingen glad och lycklig eller ledsen och arg.
Och jag är älskad, trots allt, av många.
Och det är för er, som jag orkar bära det vidare.
Ni, gör mig stark!
Upp och ner går mitt humör, upp och ner går mitt liv. Depression på depriession, ångest och misslyckanden men också vad jag kan överkomma och att jag är trots allt, stark.
Stark är den som inte ger sig, som fortsätter att kämpa trots att ljuset har slocknat.
Stark är den som om och om igen lyckas ta sig fram trots allt går emot en.
Stark är den som tvingar sig själv att se solen, det vackra trots alla svarta moln.
Stark är den som överkommer samma svarta avgrund om och om igen, som lyckas ta sig ur den onda cirkeln.
Jag är stark, även om jag inte anser det alla gånger.
Men jag är fortfarande här, lever, andas, skrattar, gråter. Jag bär på smärta, men det betyder att jag lever, att jag är mänsklig. Jag är jag, som i en svart och vit mask jag bär. Antingen glad och lycklig eller ledsen och arg.
Och jag är älskad, trots allt, av många.
Och det är för er, som jag orkar bära det vidare.
Ni, gör mig stark!
Postat av: Patrik
Intressant skrivning där om att vara stark.
Det får vissa att tycka det låter lätt. Men dom som vart där vet hur svårt det igentligen är. Jag fick mig några bra tankeställare av det där. Jag har aldrig ansett mig stark. För mig vart det rutin och ren vilja. Men alla ser vi olika på saker och ting. Dock undrar jag ibland om folk förstår hur "starka" dom igentligen är när dom går igenom diverse saker, och lyckas ta sig upp på bannan igen.?
Att aldrig våga ge upp.
Vilket fall som helst gilla ja det inlägget. Skrivit det själv? eller norpat det från nån poetisk filur?
