Hemligheten-Kap 4.

2009-11-10 - 21:11:54

- Så vad var det med dig igår? Undrade Andreas när de stod och drog över det vita överkastet på sängen tidigt på onsdagsmorgonen .

- Va? Jaha.. Men jag sa ju det.

- Nej det gjorde du inte, du brukar aldrig sova sådär djupt.. Ja, det var länge sen du gjorde det och då..

Jennie avbröt sin man.

- Nej, älskling. Jag mår bra, oroa dig inte för det nu. Nämnde hon snabbt och gick in i badrummet precis till höger om sovrummet för att borsta tänderna. Såg på sig själv i spegeln, ville verkligen inte oroa sin man. Detta kommer gå över, ingen börda han ska behöva bära. Han har varit med om tillräckligt och behöver verkligen inte detta just nu med all stress han har på jobbet. Nej, detta behöver han inte få veta.

Andreas kom in i badrummet och drog åt sig sin tandborste, smeta på alldeles för mycket tandkräm som han alltid gör och titta på henne i spegeln.

- Men älskling, du berättar väl för mig om det är nåt? Du vet ju att vi måste tala med varandra.

- Ja älskling, jag vet. Jag lovar.

Ja, en vit lögn skadar väl ingen, eller? Eller vit lögn, det är ingen lögn för hon mår bra. Mindre snedsteg bara.



- Upp hoppa lilla loppa.. Eller loppor! Utbrast Jennie i ett glatt skri åt sina äldre barn när hon klev in i deras rum och tände lampan.

- Men mamma, släck lampan! Jag får ont i ögonen.. Kved Hugo.

- Jag med. Släck! Skrek Nadja. Alltid är det flickor som har värst morgonhumör och ska skrika.

- Jaja, jag släcker men det är bäst för er att ni är uppe om tio minuter. Nu är det frukost och jag vill inte att ni missar den.

Ungar! Vad hände med de morgonpigga barnen som skulle gå upp klockan fem varje morgon då Jag ville sova?! Då man var hemma med dem och Kunde sova.. Nej, det är ingen ordning på nåt. Orättvist är det, minsann. För att inte tala om helgerna, då är de uppe med guld i mun klockan halv sju på morgonen, vad är det för sätt?

Tankarna snurra om barnen såhär tidigt på morgonen, som det gör varje morgon i Jennies huvud. Inte en tanke på gårdagen eller dess små snedsteg, som hon valt att kalla det. När hon kom in i köket satt hennes man och matade Wille, drack en kopp kaffe och läste morgontidningen samtidigt. Det var som i en Amerikansk film, där allt är som en i dröm, som egentligen inte existerar på riktigt. Förutom i små korta ögonblick, ögonblick som man måste ta vara på och njuta av innan den är över igen.

- “Multi-tasking” ser jag. Flörta hon åt sin man som skrattade åt hennes kommentar.

- Ja, om det ändå vore så väl. Kolla min skjorta, full med utspillt kaffe. Och han visa upp den för henne och de båda skrattade glatt.

- Min enda rena skjorta också! Måste jag kolla igenom smutstvätten efter en utan fläckar.

Och en långdragen suck hördes.

- Jaja, det är inte hela världen. Du har kavaj över skjortan i vilket fall som helst. Försökte hon muntra upp honom och gick över till honom och gav en morgonpuss.

Det är inte alla som får spendera tid med familjen innan jobb och skola börjar, det är nåt som Jennie verkligen älskar, mornarna är så mysiga. Alla är rufsiga i håret, röda om kinderna och så kramgoa, ja så länge ingen har vaknat på helt fel sida det vill säga. Vilket de äldsta barnen tydligt gjort denna morgon.

- God morgon barn!

- Mmm. Fick hon till svar när de dank ner i varsin stol, rörandes utan intresse i sina skålar med flingor.

- Oj, vilka solstrålar vi har här då. Ät nu, så vi kommer iväg i år. Sa Andreas åt dem.

- Ni är verkligen för roliga, visst att ni är tvillingar, men måste ni dela humör också. Skämtade Jennie till det. Men inget svar, de blängde bara på henne, titta på varandra och sen ner i sina skålar igen.

Barnen blev iväg skjutsade till sitt rum för att klä på sig och Jennie stod ensam kvar i köket, tackade än en gång att hon hade sin man hemma på mornarna. Tog tag i disken och suckade stort när hon upptäckte att det var rent i diskmaskinen.

- Jag orkar inte nu.. Suckade hon. Och drog blicken över rummet, noterade de gröna gardinerna som måste bytas för att hon tröttnat på färgen. Blommorna som är halvdöda och måste vattnas, hon har verkligen inte några gröna fingrar, dock så önskade hon det verkligen. Att ha ett grönt hem var något hon alltid drömt om men vem sjutton kommer ihåg att vattna blommor? Ja, inte hon, den saken var säker. Och det roliga var, hennes blommor bestod av “garderobs-blommor” som man kallade dem. Hon visste inte ens vad de egentligen hette, de ska klara allt sägs det men de dör ju bara. Nej, hon förstod inte hur hon lyckades. Blicken landa på hennas älskade vita vitrinhörnskåp. I den hade hon sina porslinsdockor i som liten, men nu får de bo på vinden och ha råttorna som sällskap för att hennes man är vettskrämd för dem. Nåt om att han såg “Chucky” när han var alldeles för ung. Hon saknade dem, de var hennes allt som liten flicka. Hon suckade.

- Jaja.. Var hennes sista ord när hon lämna köket och gav sig in i badrummet för att lägga en vacker ansiktsmålning.

- Kanske skulle lägga en krigarmålning idag?! Fnissa hon för sig själv.

- Nej, skärpning nu. Och titta manande på sin egen spegelbild. Gjorde olika grimaser och larvade sig när hon hörde en mörk stämma.

- Vem pratar du med?


---
forts. följer.

Postat av: Yoanna

åh vill läsa meeer... SKRIV kvinna!

Duktig du e.

2009-11-11 - 10:07:25
URL: http://tigilove.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0